Nytta med HAF:s kurs. Av Nadja Karlsson
| Föddes av akvarie intresserade föräldrar i mitten av 70 talet…. Så
ända från den tidiga barndomen har man vuxit upp med fiskar i akvarium
av olika storlekar. Det monotona ljudet av luftpumpar och skvalp har
varit en trygg del i en annars turbulent barndom.
Första hjärtesorgen var när föräldrarna bestämde sig för att sälja av favoritfiskarna som bodde i hallen. En grupp av fint färgade delfinciklider (Moori). De fick bana väg för röda slöjstjärtar….men sorgen var total ändå. |
Källa: www.ciklider.se
|
En fjärde del av vardagsrummet kom senare att upptas av ett stort 640 liters ramakvarium. Möbeln byggdes av pappa som också byggde den då speciella bakgrunden som bestod av plyfa, barkbitar, grenar, och fasklistrade snäckor. De stora kalkstenarna plockades egenhändigt av föräldrarna på västkusten. En stor pump som hängde delvis på utsidan drog runt vattnet i en strid stöm. I akvariet kom olika malawi ciklider att simma runt, ahli, hindiri, aulonocara och flera andra sorter. Fiskarna köptes in från bl annat Göteborg och fraktades med hink och bil hela vägen till Stockholm. Det blev en hel del viltfångat i olika generationer. Föräldrarna lyckades dra upp en hel del yngel som sedan såldes vidare. Ibland var det kaotiskt hemma när plötsligt akvariumet skulle göras rent på en gång. Som barn var man inte allt särskilt pigg på att stå och assistera vid dessa vattenbyten….Det var rysligt tråkigt att stå och hålla en slang och vakta den mot nyfikna fiskar.
Efter att föräldrarna separerade så hände det oftare att akvariumet grodde igen. Mamma arbetade över fulltid för att dra ihop till mat och kläder till oss tonårsdöttrar. Det bästa sättet den tiden för att göra henne glad var att göra rent i akvariumet. Oftast åkte jag runt efter skoltid på olika zooaffärer i stan för att hitta nya intressanta fiskar. Min dåvarande rumshalva (den andra var lilla systerns) kom under den intensivaste tiden att upptas av 2 akvarier på 200 liter och 2 på ca 50 och 70 liter. Hade bland annat ett Jack Dempsey par som lekte i omgångar…. Vilket dem andra fiskarna var väldigt förtjusta i…Behöver kanske inte säga att äggen gick åt som smör och i de fall ungarna klarade sig till att bli frisimmande så var det bara för att simma in i någon grannes mun.
Jag fortsatte att sköta akvariumena som föräldrarna alltid hade gjort, bara för att så skulle man göra. Deras fiskar hade ju överlevt om inte annat tänkte jag.
Följande år har jag sedan innehaft olika akvarium med olika invånare i skilda perioder. Har alltid skött dem enligt de lärdomar som jag vuxit upp med.
Såg förra året HAF:s annonsering om Akvaristik kurs. Första kursen som jag blivit verkligen intresserad av på åratal. Kunde man lära sig nytt tänkte jag? Avståndet var ju lite långt men det kanske var värt det. Anhöriga och bekanta himlade med ögonen. Hade jag inte något bättre för mig tyckte dem. Det hela gjorde mig bara mer motiverad.
Så äntligen dessa kurstillfällen och pusselbitar som började falla på plats. Nitrit förgiftning, syrebrist, vilka fiskar med vilka, kall och varmvatten fiskar, lagning av vattenläckor, växter som passar till hårt och mjukt vatten och osmos. Kunde gång på gång konstatera att föräldrarnas kunskaper räckte för att hålla liv i fiskarna men jag kunde nu förstå varför man gjorde på olika sätt.
Nu när jag har lyckats fånga intresset för fiskar hos äldsta dottern så blir det inte bara till att lära henne det som jag lärt mig av mina föräldrar utan också det som jag har lärt mig på kursen. Konsten att i en behållare av plast eller glas skapa ett nytt levande ekosystem med levande varelser i. En egen värld där ägaren till detta är ansvarig för invånarnas liv och framtid.